En välfylld Efskyrka fick vara med om en temagudstjänst om dopet med med en samtalspredikan mellan Barbro Lundström och Roger Wikström. Efter samtalet fick de som ville vara med och bekräfta sitt dop. Gudstjänstbesökarna fick också ställa sina egna frågor via en webbapp och Barbro svarade på några av dem redan i gudstjänsten. Kompletterande svar hittar du längst ner i detta inlägg (klicka på ”mer”)
Här kan du också lyssna till gudstjänsten!
Sång av Mats Bergqvist och musik av Mästerskapet.
Här följer svar på några fler frågor som inkom under gudstjänsten:
Varför har dopet (vuxendop eller barndop) blivit en sådan vattendelare mellan olika samfund?
Skillnaden ligger i synen på om dopet är något som Gud ger eller som människan gör.
Baptistiska kyrkor säger att din egen personliga tro, och möjlighet att uttrycka den måste komma före dopet. Du måste själv säga att jag tror. Luther gick i stor debatt mot denna åsikt och poängterade hela tiden att dopet är en Guds gåva, inte en
mänsklig prestation.
Fråga: När tror man tillräckligt mycket för att förtjäna nåden? Svar: den kan aldrig förtjänas. Guds gåva och kärlek till världen är gratis.
Dopfrågan är också en av anledningarna till att Luther bröt med katolska kyrkan. Katolska kyrkan anser att barnet är utan synd när det föds, är medan Lutherska kyrkorna anser att alla oavsett ålder har vänt Gud ryggen och tror sig kunna klara sig själva. Arvsynd kallas det. Därför menar vi att synden tvättas bort i dopet och ur dopvattnet kommer en befriad människa. Vi blir renade från syndens skuld. Dopvattnet är nådens källa, full av förlåtelse.
Dopfrågan är dock inte lika infekterad nu, många baptistiska samfund acceptera barndopet, så man behöver inte längre döpa om sig för att bli medlem.
Är dopet nödvändigt för att vara kristen?
Igen, kristen blir du inte för att du gör något utan för att du tar emot det Gud vill ge dig. Du kan vara troende utan att vara döpt, men vill du vara med i en kyrka, Kristi kyrka så måste du bli döpt.
De första kristna fick ju också uppmaningen att gå ut och göra alla folk till lärljungar och döpa dem i Faderns, Sonens och Den helige Andes namn. Det är uppmaningen från Gud.
Men vi vet samtidigt att rövaren på korset – som inte var döpt och som inte kunde göra någonting annat än att säga ”Jesus tänkt på mig” – också fick ta emot Guds nåd. Det står inte heller att lärljungarna blev döpta (fast de förmodligen var det). Så låt oss inte krångla till det i teoretiska resonemang.
Jag har ett barnbarn som inte är döpt, har han verkligen inte del av Guds Ande?
Nu känner vi inte till den aktuella situationen men Anden får vi när vi blir kristna, när vill tillhöra honom. Det har Jesus lovat och det är ju ett av sätten som Gud alltid är närvarande nu när Jesus inte längre går på jorden (se Joh 17 och Joh 20).
Är du troende men inte döpt så är det logiskt att låta döpa sig, som en bekräftelse på att du vill ta emot gåvan, på samma sätt som det är logiskt att troende föräldrar låter sina barn ta emot dopets gåva. Att vänta till att det ”känns rätt” eller man är tillräckligt gammal är att fokusera på fel sak (den egna känslan eller prestationen) eftersom det är Gud som verkar.
Genom hela det nya testamentet ljuder en grundton som är viktig att komma ihåg: Den att det är Gud som presterar, Gud som öppnar dörrar och säger välkommen in, Gud som kan förvandla den mest möjliga till något möjligt. Vi människor vill så gärna visa att vi tar vår tro på allvar genom att göra saker så rätt som möjligt, och inte sällan slutar det med en diskussion personer eller samfund emellan om vad som är ”mest kristet”. Låt oss istället påminna varandra om att nåden är en gåva – Sola gratia som Luther uttryckte det – och tacka Gud för detta! / Barbro och Roger